Det gör ont att sakna, vet ni det? Och energi. Största delen av min energi ikväll har gått åt till att just sakna. Har inte rört mig ur soffan på flera timmar. Jag har bara saknat. Det är inte något jag planerat göra eller något jag riktigt vill göra. Det bara händer. Jag saknar Edward. Visst saknar jag honom ofta men just ikväll är det många faktorer som inverkar. Det är första natten i Vasa på länge och jag är ensam, jag är förkyld, jag har mens, jag vill pussas, jag behöver närhet m.m.
Jag lyfter verkligen på hatten för de som klarar av långdistansförhållanden (olika länder). Jag klarar själv knappt av 100km. Det är ju ett distansfårhållande i sig, men vi träffas ju ändå på helgerna. Nå, imorgon känns det redan bättre. Det är bara/mest ikväll som allt suger.
