Paulina Grön

För några dagar sedan skrev jag ett klagoinlägg, igår valde jag att inte blogga eftersom jag bara hade klagat. Vad ska jag göra ikväll då? Klaga. Nä men på riktigt. Jag har den senaste tiden varit så tudelad att jag inte vet riktigt vad jag ska göra. En halva vill bara ge upp medan den andra halvan av mig vill kämpa och visa att jag klarar allt. Man ger bara inte upp.

 

Jag vet jag kommer välja det senare alternativet, men ibland hade det första varit så enkelt, så lätt... I måndags (igår) jobbade jag eftersom jag inte hade några föreläsningar i skolan. Då hade jag lätt kunnat byta ut skolbänken och skoluppgifter mot arbetserfarenhet och en slant i börsen. Det hade varit så lätt det också, men... Man ger bara inte upp. 

 

Samtidigt tänker jag att jag borde ha haft ett mellan år och bara jobbat och rest runt. Visst, jag missar en massa fina vyer, kultur och värme. Men att få vara nära de jag älskar och speciellt that special one påminner mig om varför jag valde att göra som jag gjorde. Det är lustigt det där. Vi gör olika val i livet, tankarna kanske korsas längs vägen och vi börjar tvivla på våra val. Men de val vi gör måste grunda sig på något som gör att valen vi en gång gjorde var de rätta. Inte alltid, men ibland. Ibland måste det bli rätt. Ibland får det bli rätt.